Plötsligt fick Townsend syn på mig och sa: Vem är hon? Hon är den vi pratade om, sa spöket argt. O nej, sa jag tyst. Jag skulle precis börja springa när Townsend sköt en stråle som var hård som stål fast såg ut som laser. Aaahhhh, skrek jag. Jag svimmade. När jag vaknade så hade jag strålen över mig. Jag försökte få loss mig. Jag råkade välta livsvattnet över kedjan och kedjan gick av. Puusst, sa jag. Jag hällde i nytt vatten och gick mot vulkanen.
Jag gick upp på vulkanen och plötsligt krockade jag i nån. Vattnet far ut ur krukan och bildade en stor vattenpöl. Se dig för, sa hon. Vad heter du, sa jag. Jag heter Nimsen, sa hon. Jag heter Flora, sa jag. Hon hjälpte mig upp och tillsammans föste vi in allt vatten i krukan. Tack, sa jag. Vad behöver du det här vattnet till, sa hon och drack en droppe. För att läka i hop enhörningen Ellys sår, sa jag. Okej, svarade hon.
När jag äntligen kom till enhörningen låg hon ner. Vad är det, sa jag. Jag börjar få bakterier i såret och håller på att dö. Jag hjälpte henne upp och gned in allt vatten på hennes ben. Sen var det blött och jag lindade på lite mossa. Elly blev genast piggare och hoppade runt. Tack så hemskt mycket, sa hon. Men plötsligt kände jag något på min axel.
Fortsättning följer...
/Flora:)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera