Del 7 Lite till magi

Ahh... Det var bara du Nimsen, sa jag. Hej Flora, sa Nimsen glatt. Jag måste gå nu, sa jag. Jag vände mig om och började gå mot vulkanen. Tack för hjälpen igen, ropade Elly efter mig. När jag var uppe på vulkanen så var det kväll och fyverkerierna flög upp i skyn. Men plötsligt kom jag ihåg att jag måste samla bevisen om det var så att Kamaria verkligen dödade spöket. Så jag sprang ner till djungeln in i vattenfallet. Men där stod spöket själv!

Vad gör du här, röt spöket. Ähh.. Jag skulle bara komma hit för att dricka lite livsvatten, pep jag. Det tror jag inte på, sa han och sköt någon stråle på mig. Det var exakt en sån Townsend hade skjutit men den hade mer färger och den var mycket starkare. Hjjjäällp, skrek jag. Men det var försent. Jag blundade och hoppades på att det inte skulle kännas.

Jag skrek av smärta! Hahaha, skrattade spöket ondskefullt. Varför gör du så här? sa jag. Det kan jag inte säga, sa han och svävade ut ur vattenfallet. Jag låg där en halv timma. Jag började bli hungrig. Livsvattnet skvätte och det räckte med 3 droppar innan man var mätt. Jag försökte nå mobilen i fickan och till slut fick jag tag i den. Jag ringde Emely och bad henne ta med sig 2 speglar och en kniv. Emely kom med sakerna och vi satte i gång. Efter 20 minuter var vi klara och jag var fri. Hejdå Emely, ropade jag efter henne.

Jag sprang upp till slottet in till Kamarias torn. När jag kom in såg jag bloddroppar på mattan. Vad har hänt Kamaria? sa jag. Stor spindel, stor spindel, yrade Kamaria. Jag måste ta dig till sjukhus, sa jag.


Fortsättning följer....


/Flora:)